Om Sandra

Hej!

Mitt namn är Sandra, och det är jag som har reflexbloggen. Jag satte upp den här bloggen för att jag vill nå ut med mina erfarenheter och tankar inom området spädbarnsreflexer, beteende, pedagogik och ”vuxnas inställning” till barn och dess inlärning.

Jag blev intresserad av det här för ganska längesedan egentligen. För det första har jag alltid ”ömmat” lite för barn som har det svårt i skolan, för jag har själv haft det ganska lätt. Varför har andra det så svårt? Sen träffade jag en person med läs- och skrivsvårigheter och med viss damp-problematik och han berättade att han hade fått göra rörelser när han var liten som skulle underlätta det för honom. Detta började jag nysta i när jag skulle göra mitt projektarbete sista året på gymnasiet. Dock hittade jag inte vad jag sökte efter, men mycket annat. Jag hittade t.ex. aldrig de här rörelserna, inte ens tillstymmelse till dem. Men vad jag kan komma på nu är att det fanns en bok som tog upp spädbarnsreflexer, om än bara väldigt kort. Projektarbetet blev i alla fall gjort, med gott resultat. Jag tog studenten och började jobba som personlig assistent.

FUB ordnade en eftermiddag för omsorgspersonal på FUB-gården med Annika Haglund från Alla Sinnen. Rytmisk rörelseträning hette det och det gick ut på att göra olika rörelser som stimulerade nervbanorna upp till hjärnan. Mycket användningsbart för oss som jobbade inom omsorgen med handikappade och utvecklingsstörda barn. Jag tänkte nog inte så mycket på de rörelserna just då. Min arbetsgivare beställde en bok som rekomenderades, ”rörelser som helar” av Harald Blomberg. På mina lugna stunder på jobbet läste jag i boken och blev mer och mer fascinerad. Det var spädbarnsreflexer som gjorde att barn fick ADHD och dyslexi. Det fanns rörelser för de här barnen så att de skulle få det lättare. Det kunde till och med hjälpa vid psykiska besvär.
Det blev allt svårare för mig att sitta stilla. Så mycket användbar information, så många som behövde den och vad kunde lilla jag göra?

Så en kväll satt jag och sambon och pratade hemma vid köksbordet. Det hade nu gått ett halvår sedan eftermiddagen på FUB-gården och det gnagde fortfarande. Jag måste få ut det här, folk måste förstå, jag måste kunna göra något! Sambon tyckte jag skulle ta kontakt med Alla Sinnen, de måste ju känna till bra utbildningar ifall man vill jobba med det här, så jag gick in på deras hemsida. Och det var som att änglarna nedstigit till jorden och det spelades ”Halleluja” i bakgrunden. Alla Sinnen ordnade själva en utbildning, en utbildning till att bli Sensomotorisk Reflexpedagog!

Utbildningen hålls i Mariefred och vi läser på distans. Åtta gånger under perioden januari 2009 – maj 2010 åker vi dit och pluggar. Vi läser om hjärnan, nervsystemet, spädbarnsrelfexer och hur de påverkar oss. Och det är mycket praktiskt, vi testar på varandra.

Ja, vi testar på varandra och de här testen ger varierande resultat. Det visar sig att väldigt många utav oss har väldigt många spädbarnsreflexer kvar, men det verkar ju inte som att det har varit så farligt. Men då förstår man också var alla spänningar som man har i kroppen kommer ifrån. Och samtidigt känns det så skönt att inte jag heller är perfekt. Och det visar också på att de här reflexerna kan ge så mycket mer besvär än bara inlärnings- eller koncentrationssvårigheter.

Så jag behöver också jobba med mig själv, jag ligger också på golvet och gör rörelser. Och även om det först känns skrämmande att gå igenom alla besvär som man har, och få bekräftat att det beror på spädbarnsreflexer, så är det också en möjlighet som öppnar sig för en, en möjlighet att få hjälp med sina besvär.